Fegheten sprider ut sig mer och mer. Den visar sin fula nuna på olika sätt t.ex att inte svara på ett sms eller liknande. Det kan handla om vad som helst, enkla frågor eller meningar. När en fråga eller kommentar inte ställs ansikte mot ansikte är det som att det inte har hänt .... vilket då lämnar den som frågat eller sagt något hängande i luften och med det känner sig helt värdelös, inte viktig nog ens för ett svar. Väldigt upprörande och förbannat dåligt uppförande. Har det blivit coolt att vara slö, slapp och likgitlig ? Mycket dåliga odds för mänskligheten som redan har försämrats å det grövsta.

Jag är gammal och har upplevt och sett alldeles för mycket i mitt liv. När man blir äldre så ser man på saker på nya sätt, det bara är så, med nya ögon. Lätt att hålla sig för skratt, omöjligt för mig i alla fall att bara rycka på axlarna och bara åka med utan att ifrågasätta eller undra. 

Då jag fått lära mig det msta själv så har jag frågat mycket, hur ska man annars få reda på något ? Eller så vill man inte det. Fast jag ville och frågade och frågade över saker jag inte förstod eller undrade över. Fast då blir man inte populär alls, snarare tvärtom. Mycket underligt. 

Jag tycker om människor som kan säga "det vet jag inte" eller "det har jag ingen som helst åsikt om" ... såna folk gör mig glad. Men det blir mindre och mindre av dom för nu verkar alldeles för många låtsas att de vet än det ena och än det andra .... helt utan täckning. Varför då ?

Av orsaker som inte var mina blev jag tidigt en eremit. Det tog och tar så oerhört mycket kraft av mig att vara bland människor. Helt enkelt för att det är så mycket bullshit. Men framförallt den i hög hastighet stigande narcissismen gör det ibland omöjligt för mig att stå ut. Blir så provocerad. Det finns en liten grupp modiga människor som är riktiga människor. Inga masker. Ärlighet över den egna blygheten, osäkerheten men den starkare nyfikenheten och lusten att vidga sina vyer. Underbara människor. 

En av de vackraste sakerna jag kan se är när en vuxen person rodnar, det är så fint som det bara går. Att inte hålla garden uppe jämt, oftast i onödan dessutom. Så knäppt. Varför är det så tro ??

Vi, alla, missar så mycket av det goda hos oss. Att föredra spel, masker, självupptagenhet och tycka det är något som är helt okey är för mig främmande. Helt. 

Att vara eremit är nödvändigt för mig av olika orsaker som jag inte kan påverka men den totala ensamheten är fruktansvärt smärtsam. Jag har föräldrar i livet (tyvärr) men dom har aldrig velat ha mig och har alltid sagt, visat, talat om det. Inga släktingar. Inget supportsystem alls och det innebär att inte ha något stöd alls. 

Jag jobbar inte längre - en enorm förlust - så jag bara är här hemma. Just nu inne i en vansinnig Dajm orange orgie. Dubbel för 10 kr .... ahhhh .... men det är så just nu. 

Jag vill dö varje dag, jag ber till alla gudar, gudinnor, solar, månen att slippa vakna. Aldrig haft någon på min sida så självklart inte med detta heller .... galghumor. Hade jag inte den skulle jag varit död eller galen för länge sen. 

Men nu är det så att jag inte vill leva längre för jag har inget liv. Inga vänner, ingen att kramas med, extremt låg inkomst. Så jag kommer ingenstans. Det gör mig tokig, dock ej galen.

Sen att jag är så oerhört trött på folk gör inte saken mindre. Så mycket som blivit så ruttet och perverterat. För allt är jag, jag, jag och JAG ! Kan inte umgås med såna människor längre. Har gjort det men lämnat dom. Så otroligt tråkiga är dom också.

Egentligen var det inte detta jag tänkte skriva om men annat kom i vägen så då försvann det. 

I'll be back.

- men vad vet jag

- men det har väl inte jag med att göra ändå

- skiter väl jag i

Mina 3 vanligaste kommentarerna på daglig basis när jag tänker högt. Saker som gäller mig själv men givetvis vad som gäller mänskligheten över lag. Min tilltro till den avtar mer och mer. Tycker att fegheten sprider ut sig som en lömsk smygande stinkande kvävande dimma. Det är få människor som håller det dom lovar. Framförallt att det verkar vara så lätt att lova saker i text, typ FB och Messenger m.m Men sen är det inte så i verkligheten. Utan förklaringar skiter folk helt enkelt i att meddela att dom inte kan eller vad det nu är. Och där sitter jag och undrar varför i hela fridens namn man lovar något som inte är på riktigt eller viktigt. Jag lovar sällan saker och har mina anledningar till det - som jag säger till personen det gäller. Jag håller det jag har lovat och bestämt. Eller i tid ändrar mig - man har rätt att ändra sig ! Fast man behöver stå för det och göra det i rimlig tid, inte en timme innan.

Det är sårande att bli ignorerad, struntad i.

Varför är det inte viktigt undrar jag.

Förr lovade man med ett handslag - som var heligt. Det skulle vi återta igen. Men det kräver ju ansikte mot ansikte och med det verkar det bli svårare och svårare för många. Fast för mig blir det ful feghet. Om det försvinner mer och mer att stå för det man säger är vi illa ute.

Jag har goda skäl att inte lita på människor men försöker för jag vill det och även att jag bara inte kan utgå ifrån att folk ljuger eller inte menar det dom säger. En del tycker jag får skylla mig själv ... men det håller jag aldrig med om.

Jag är ordagrann vilket lätt blir en förbannelse.

Människor är intressanta då dom visar upp sig så snabbt, utan att veta det. Det är sorgesamt med alla illa dolda livslögner. Jag håller mig mer och mer för mig själv - självklart är det plågsamt och sorgligt. Men jag kan inte hålla god min när det blir för mycket bullshit.

Har helt glömt att jag startat en blogg !! 

Så ikväll eller så börjar jag skriva ..

Många svåra viktiga funderingar och undringar har jag på hjärtat. 

Til then ...   

   Så mycket som vill ut !